Poesi som idag inte alls berör mat, men kanske berör något annat.

Tiden går fort när man har roligt, så är talesättet. Och i många fall, javisst är det så.
Julen är runt hörnet, snön utanför köksfönstret har bytt form flera gånger om och jag uppdaterar i detta ögonblick alla mina projekt som ligger på mitt mentala skrivbord.
Kul som attan, men det gäller att hålla tungan rätt i mun. Därför ska jag göra något som jag inte har gjort på länge, eller någonsin på bloggen: jag ska skriva om något som inte alls berör mat. ”Va?!”, kanske du tänker… Ja, det ska jag faktiskt och det är ganska härligt ändå.

I letandet efter ett relativt tomt anteckningsblock, fick jag syn på gamla texter som jag skrev under förra sommaren. Platsen var given på en träbänk kring Tessinparken, Melissa Horn sjöng mjukt i mina hörlurar och de sista värmande solstrålarna gav mig kraft att skriva tung och befriande poesi. Så här kommer det, en del av det som jag en gång skrev och en annan del av mig – varsågoda.

Andra halvan av sängen är tom
Ser håligheterna där du en gång låg
Lakanen är desamma som du sov i
Jag omfamnar din kudde
Tyget känns tryggt mot min mage
Som när du la ditt huvud där
Var är du nu?
Kanske bara en dröm

Som du aldrig var här,
För bra för att vara sann
Men jag vet att du var sann,
Vi hade ju varann.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s